jag har jättekraftig mensvärk och vrider mig i plågor i sängen. tänker snälla sluta nu, jag står inte ut längre. så mycket brukar det inte vara. det känns i låren och strålar ner mot vaderna. fan jag orkar inte med längre och hatar allt och alla, tänker åka hem en vecka och skita i allt. så tipsar oda om att hälla kokande vatten i en flaska och ha på magen. och det försvinner och livsgnistan kommer sakta men säkert tillbaka, allt är underbart och jag sitter plötsligt på golvet i antons rum och käkar chokladmuffins och gör en playlist åt honom på hans dator och tänker jag ska minsann också plugga nåt jag gillar och strunta i förväntningar, ångest över csnskulder och att jag kommer få mindre pengar i månaden att leva på. men med en hyra på 3500 plus el blir det inte lätt. dessutom får jag löneförhöjning den 22 januari, då har jag jobbat ett år på bilda personalmäklarna.

men det är så typiskt. samma visa varje gång.