det är farligt att göra ingenting för länge. man börjar grubbla, komma fram till olika -kanske förhastade- slutsatser. väl där är det försent, då gäller det att jobba sig tillbaka till meningen med vardagen. förlåt, sin mening med vardagen. som musik. känslan av gemenskap och framtidshopp. att känna ENTUSIASM och verkligen längta efter något efterlängtat. att ha tagit sig an en utmaning och klarat den. som att jobba på ödmjukhet. ja, det måste göras. vissa säger att jag har "blommat ut" de senaste åren. jag har fått komplimanger, både för utseende och personlighet. till den grad att jag har blivit uppblåst och egocentrerad, skrytsam. narcissistisk. ibland har tanken slagit mig att en komplimang från någon är som att slänga ytterligare ris på elden. fan. fan. det får inte fortsätta.

för en stund sen skrev jag en kommentar i bob hanssons blogg.

"jag var på en av dina föreläsningar en gång. jag hade läst dina dikter innan och gillade dom. efter föreläsningen var jag störtförälskad och ville gå fram och krama dig. men jag vågade inte. jag velade fram och tillbaka, tänkte att jag kommer ångra mig som fan om jag inte tar tillfället i akt och hjärtat bultade.

men jag gjorde det. typiskt också så kom tunghäftan och jag tänkte "nu missade jag chansen att visa bob vilken jävla häftig person jag är." men du sa att jag var cool ändå. och jag insåg till min fasa att jag blir automatiskt rädd för personer jag blir kär i - för att de har sån makt och påverkan på mig. för att tillfällena då såna enorma rus av översvallande känslor uppkommer är så få att jag aldrig lär mig att hantera dom. och nu måste jag komma på nåt snyggt och intressant avslut på denna text, så jag säger tack för att du är motpolen som mättar mitt behov av nåt som inte är allt annat."

new obsessions are healthy. patrick wolf. way out west 13-15 augusti. hans enda spelning i sverige!! jag är liksom pånyttfödd.













från way out wests hemsida:

"Likt näcken – vild och vacker och med fiolen på axeln – slår Patrick Wolf ner bland oss och radierar sommar, mystik och karisma. Tonerna ömsom porlar ömsom dundrar som ett åskväder och smyger sig med en musikalisk precision rakt in i magen och griper ett fast tag. En explosion av känslor, färg och pop skallar och träffar oss i hjärtat och Patrick Wolf har besegrat sin publik på nytt.

Denna spröda men varulvsstarka man har ägnat halva sitt tjugofemåriga liv åt att skriva musik och framföra den. Han har hunnit producera fyra fullängdsalbum, varav den senaste släpps i sommar, och därtill haft varje möjlig hårfärg. Han har experimenterat med ljud sedan tidiga tonår och har fortfarande samma nyfikna och frigjorda approach till musiken. Patrick Wolf hanterar ett tjugotal instrument med lätthet och använder så många han kan på samma gång. Han blandar sin elektronica med pop med folkmusik på ett stundom Andrew Birdskt sätt och verkar inte ha några gränser för vad som går att skapa med ljud. Patrick Wolf är en naturkraft som spelar på hela den största skalan och vars egensinniga konst ibland sprudlar av liv men också kan vara svart som intorkat blod. Som en ung Dave Gahan eller bara väldigt mycket Patrick Wolf. Utmanande och förförisk lämnar han sin publik förvirrad och förälskad med känslan av att vi haft ett möte med ett väsen."

måste skriva upp allt tokigt som hänt på festivalen så jag inte glömmer!

-jag klev på fel buss på väg mot p&l. FEL BUSS. skulle med swebus, och följde bara strömmen av folk med campinggrejer och insåg det först när reseledaren (per, som senare skulle bränna mig med sin cigarett) påpekade att jag var på festivalbussen. det intressanta var att per fick se min biljett innan jag klev på, men var helt okej med det :) men jag ska inte klaga, stämningen var på topp, de visade en livekonsert med red hot chili peppers på bussen, samt hade musikquiztävling i högtalarna. dessutom lärde jag känna 5 trevliga personer på bussen som jag senare bodde med på peace&love (åkte ensam).
-på fyllan råkade jag sparka en kille i ansiktet av misstag. det roliga är att det hände precis i ett ögonblick där det skulle kunna tolkas som "nej jag vill inte gå in och pussas i mitt tält förfaan".
-pressbyrån delade ut gratis kanelbullar, jag fick tag på tre stycken. när jag går genom campingen med alla tre i ena handen, möter jag per. vi kramas, och under kramen så: 1. råkar han trampa mig på tårna 2. fimpa mig med sin cigarett så jag får ett ärr på armen 3. spilla ut alla mina kanelbullar
-vi frågade några svettiga killar om dom ville vara med på spontankrig med vattenballonger på grusplanen på campingen. trots att ballongerna var fyllda till bristningsgränsen så gick de inte sönder när man kastade dom, vilket gjorde ont så in i helskotta när de studsade på kroppen!
-vi pratade om konstiga djur i sols camp. så nämner någon tasmansk pungdjävul, och jag säger "de ska vara aggressiva och sprida sjukdomar har jag hört." sol: "låter som peter"
-två gånger handlade vi på systemet i borlänge centrum. båda gångerna kommenterade kassörerna hur lite alkohol jag köpte. den första, en tant, sa "det här är en lagom dos!" och andra gången utbrast en kille "det här var ju inte nåt flak direkt". då visste dom inte att jag hade dry gin i tältet, suckers.
-i centrum var det en dyngrak kille som led i hettan, som frågade om han fick köpa lite av mitt vatten. "hur mycket har du?" frågade jag. "tio kronor får du". då fick han några klunkar ändå, och sa efteråt "du är den bästa tjej jag träffat på 4 år!"
-var tvungen att inhandla akut p-piller samma dag som jag kom hem. 160 kronor som skulle kunnat användas till annat...

foton kommer när jag har hittat kamerasladden.