mardröm. jag flydde från en om möjligt ännu mer hardcore-version av generalen från avatar. vi var några som var fast i ett maskinrum med honom, han var fast besluten att hellre få maskinrummet att självförstöras och att han skulle ryka med, än att låta oss komma undan. ända sen jag såg första terminator som liten, har jag haft fobi för fabriker innehållandes industrirobotar och maskiner som "plattar till" (speciellt bilkrossar och ångvältar). louises fot fastnade i nån slags cylinder eller fläkt, och den vreds och plattades till och blev alldeles svartröd och blodig.
kan det bero på att min säng har blivit en otrygg plats numera? den och duschen. för att det är de två ställena där jag spenderar mest tid med att grubbla och fastna i negativa tankespiraler. jag är aldrig här. alltid nån annanstans.
enligt eckhart tolle består vi av ett ego, ett intellekt och jaget.
intellektet skapar ett konstant, utmattande tankeflöde som "tar över". det vill alltid analysera, döma, tycka. egot är en falsk självbild som är format av erfarenheter från det förflutna. allt för ofta identifierar vi oss med egot och intellektet. men vi är inte dom. vi är inte våra tankar, eller erfarenheter. det svåra är att stänga av och bara vara, inte tänka, bara känna och vara här och nu. intellektet älskar att vara i det förflutna och i framtiden, nuet är dess hot. dessa teorier mejkar sense, men när tolle snackar om det "kollektiva världsmedvetandet" börjar det bli flumvarning.
längtar redan till helgen...
