var och grillade i mys trädgåd igår med en del folk. vi satt alla runt en gammal skottkärra med en brasa i, och svedde marshmallows, köttlollipops och grönsaker. jag mitt nöt hade en marshall i knät för att värma mig, och spillde tokhett stearin i knät AJ.

sen kom jag hem vid tolv, gick direkt och la mig och sov en lång och skön natt till halv elva. och vaknade utvilad och tillfreds. nu ska jag ringa mina föräldrar, sen åka till debasertrappan och läsa i solskenet, sen träna.

mer intressant musikvideo än erykah badus nya får man leta efter. den ekar i huvudet!

alexandra kom till stockholm i helgen och gjorde mig glad. vi spenderade sex timmar på lördagen med att gå på stan-för att utnyttja hennes korta vistelse här. mina fötter dog litegrann, men jag hittade några fynd. ett par röd-svartrutiga solglasögon, en bok om graffittikonstnären banksy samt en jeansjacka från myrorna för 75 riksdaler. det var liksom omtumlande att läsa boken om banksy, efteråt kände jag mig upprorisk, anarkistisk, upplyst. han är ett fenomen i sig. sen hälsade vi på stefan vid hans bord på spx-seriemässan på kulturhuset, han har lika fullt upp som alltid!

jag gjorde en seriestripp på kvarnby i malmö förrförra sommaren, som handlade om en liten torkad sjöhäst som jag stal av en kompis när jag var 12 år. och hur jag la den i vatten, samt ljög för mamma om att jag hittat den vid vår lokala sjö. ja serier är skoj...

denna bok har fått bra kritik och kommer införskaffas :)

inatt var jag förföljd av en demon, som bosatte sig i olika djurs kroppar och tog över deras själ. demonens hotfulla närvaro var konstant, och den hade en djup och mullrande röst som sa "jag kommer aldrig glömma dig".

den tog över en gnagare vars ögon blev vita, sen högg gnagaren sig fast i mitt finger och bet hårdare och hårdare. demonen ville också förstöra en hiss som jag och en hund åkte i.

anyhoo.

nu är anmälan på studera.nu inskickad. håller tummarna för socialantropologi i höst. annars blir det väl mer jobb.

ängslig, spänd, otrygg. känner av panikångestsymptom och social fobi. behöver någon att prata med.

dags att gå till ungdomsmottagningen i solna.

det här är heelt wacko. idag på tbanan blev jag plötsligt skitglad av ingen anledning. trots bakfylla och allmänt vemod. saker som gör mig glad:

fina vänner, att göra fails men få andra att garva, att garva åt sig själv, ge bort små spontana presenter, baka till musik, gå på museum, hitta en charmig och okänd liten butik m.m. det är bra att påminna sig själv vad för bra saker det finns också.

apocalypto från 2006 är en bra film, från vad jag kommer ihåg av den. men innan den så ska jag tvätta. cheerio!

fick sluta tidigt idag, men det var kaosartat de sista timmarna. det gjorde mig upp i varv, lättirriterad, på helspänn. men på bonussidan högre självförtroende. dagar då jag skäller mer på ungarna känner jag mig inte lika ängslig och tar för mig mer liksom.

men i skrivande stund står jag inte ut med mig själv. man blir liksom blind, för van. allt är för mycket som det är. jag har inte något som helst intresse av att träffa någon annan människa. när jag var i en kompis lägenhet i lördags, där jag inte varit på länge - var allting så lustfyllt, nytt, intressant. men att avfärda problemet som brist på nya miljöer vore för lätt. kan det vara ekorrhjulet? kanske. mens? definitivt inte nu. understimulerad? mycket möjligt. har så mycket oväsen i huvudet, om det kunde gå att sortera tankar skulle jag göra det. eller fokusera tankarna på något användbart istället, som fakta, en hobby eller hitta på mer saker helt enkelt. konserter, parkutflykter (tanto på sommaren!), filosoficaféer, improvisationsteater (bland det coolaste jag sett) m.m. men för att kunna fokusera på detta och njuta av det, måste jag vara i stunden. dvs acceptera tillvaron. vilket jag liksom inte kan. vilket jag förlorar mycket på.

lyssnar på kill bill soundtracket och förbannar mig själv för att jag är så oförsiktig när jag rakar benen. ytterligare några ärr till samlingen.

jag funderar mycket kring människors natur. vad som formar personligheten, beteende i grupp och tankar kring identitet. kan knappt vänta på att få läsa socialantropologi!

ibland trillar det ner en polett. som när jag känner mig som ett vuxet barn, och jag grubblar på huruvida en ordentlig ceremoni från barn till vuxen kan ha lindrat denna känsla. i många urbefolkningars samhällen förekommer grov kroppsmodifiering av tonåringar, för att symbolisera deras övergång till vuxenvärlden. som en stam i afrika där de hackar bort två av pojkars nedre tänder, det är ju en permanent, livslång förändring. men det är det att bli vuxen också. då slipper pojken ovissheten, otryggheten, otillhörigheten. för det är just det så mycket handlar om, tillhörighet.

ibland glömmer jag bort hur glad jag borde vara för att min panikångest är borta. så, nu är jag glad.