lyssnar på kill bill soundtracket och förbannar mig själv för att jag är så oförsiktig när jag rakar benen. ytterligare några ärr till samlingen.

jag funderar mycket kring människors natur. vad som formar personligheten, beteende i grupp och tankar kring identitet. kan knappt vänta på att få läsa socialantropologi!

ibland trillar det ner en polett. som när jag känner mig som ett vuxet barn, och jag grubblar på huruvida en ordentlig ceremoni från barn till vuxen kan ha lindrat denna känsla. i många urbefolkningars samhällen förekommer grov kroppsmodifiering av tonåringar, för att symbolisera deras övergång till vuxenvärlden. som en stam i afrika där de hackar bort två av pojkars nedre tänder, det är ju en permanent, livslång förändring. men det är det att bli vuxen också. då slipper pojken ovissheten, otryggheten, otillhörigheten. för det är just det så mycket handlar om, tillhörighet.

ibland glömmer jag bort hur glad jag borde vara för att min panikångest är borta. så, nu är jag glad.