home sweet home. det är så intressant vilket inblick jag får av att åka runt mellan olika förskolor. kanske bättre att tala om hur mycket resurser de har, än hur "bra" de är. just nu jobbar jag på en med en alldeles för stor barngrupp, 5 vuxna på 21 barn, oavsett hur många förskolelärare det går på barnen så blir det inte nödvändigtvis mindre stökigt, det handlar om hur konsekvent man är och hur mycket man prioriterar olika rutiner. på den skolan där jag jobbade en månad, tyckte några på en annan avdelning att de som jag var med "hålls för hårt", och jag håller med dom. men det är nödvändigt till en viss del för att vardagen ska fungera någorlunda smidigt. om den stora barngruppen ens hade en gnutta av den ordning som fanns där, skulle de vara som förbytta änglar.

och efter en liten incident på min gamla skola, fick jag mig en tankeställare och ställdes inför ett dilemma; vilket är viktigast, kärleksfull spontanitet eller kontrollerande rutiner? färre förskolor än vad man tror som har just den perfekta balansen. det var nästan en chock att uppleva den enorma skillnaden på den nuvarande skolan och tvingas svälja sånt jag annars skulle säga till om på den gamla. dels för att jag inte vill framstå som en sträng kärring och riskera tillsägelse från personalen, men mest för att jag inte vill lägga mig i hur pedagogiken drivs på stället. det skulle _verkligen_ behövas här dock, så arbetsmiljön för personalen blir lindrigare. men inte minst för ungarna, det gör ont i hjärtat när jag ser hur vissa knappt får komma till tals och att det aldrig är tyst liksom.

finns vissa trix man får ta till för att dagarna ska funka, dela upp en större grupp i mindre med olika aktiviteter i avskilda rum är vanligt. då får individen större chans att uttrycka sig, synas och få hjälp. bara lägga upp grönsakerna först på tallriken, och sen köra med att man inte får någon annan mat förrän de är uppätna är också effektivt. knäckebrödskorgen är ytterligare en riskfaktor. vissa vägrar äta så fort de får syn på korgen, de ska bara ha knäckisar till lunch! då gömmer man dom, och tar fram bröden först när de flesta har tomma tallrikar framför sig. do or do not, there is no try!