uschiamej, festivalområdet i slottskogen på way out west öppnar klockan 12 på lördagen. patrick wolf är först ut på största scenen kl. 13. och jag måste hämta ut armbandet innan dess. om man inte kan lösa ut armband utanför området och det är lång kö så kommer jag bli ett nervvrak. jag kanske är paranoid men har lagt ut mycket pengar och åkt långväga, och vill inte missa en sekund av denna performance.

hos sol, jag i blått. massive attack spelar på annexet i sthlm den 18 oktober - it´s a must!

1. fixa egen matsäck till skansen-utflykten imorgon med fem förskolebarn och tre vuxna, en av dom jag.
2. vektorisera alla 9 motiven till barnklädeskollektionen så snart som möjligt, tryckeriet tar 1000 :- per bild av min uppdragsgivare för att göra det. annars går de inte att trycka på plaggen och visningen är snart. så hon vill att jag vektoriserar dom..
3. träffa tobbe (tailorcenter.com) på fredag för att diskutera kostymerna jag ska illustrera till webshopen.
4. hitta boende i sthlm. ska träffa en norsk tjej på onsdag för att prata om att starta upp ett nytt kollektiv.
5. hem till en kompis imorgon efter jobbet och spela kortrollspelet citadels med 4 andra. det var otroligt skoj när jag spelade det i lund hos daniel!
6. jag får 500 kronor i lön nästa månad (eftersom jag tog ledigt några veckor i juli) så det blir nudlar och tonfisk till middag...
7. vill fixa en da vinci-koden liknande "skattjakt" över hela stan med ledtrådar på rim åt en person som jag är störtförtjust i. det måste ske snart innan han glömmer bort vem jag är, har bara pratat med honom en gång men då KABOOM fast.

en mycket lyckad dag igår. gick i prideparaden med sabine, liv och marie som var utklädda till poliser (och jag till kanin..)och det var bland det roligaste jag gjort. alla var så glada och musiken dånade och flaggorna viftade och det fanns liksom inget bekymmer alls i världen. men från humlegården till slussen ungefär så var jag så fruktansvärt kissnödig så till slut gick det inte längre, jag smet in i en gränd i gamla stan och gjorde vad som var tvunget att göras. de 30 människor som stod 4 meter bakom sittandes lilla jag tittade alla åt andra hållet på alla färgstarka människor som gick förbi :) ni må tro att man var mör i benen när paraden upplöstes i tantolunden 2-3 timmar senare.

senare på eftermiddagen åkte jag, my & martin till sols föräldrars hus i huddinge där vi var inbjudna på lite kalas tillsammans med gamla fellingsbroarna stefan, annette, louise m.fl. sol fyllde 21 och det grillades och blåstes ballonger och snackades till sena natta. my och jag avnjöt en stunds fellingsbrominnen som gav upphov till många skratt. mysigast var det när mörkret hade överrumplat oss och vi satt ute i trädgården och bordet som var fullt av bålhinkar, ölburkar och fimpkoppar fick flera levande ljus i lyktor som gav den stämning som gjorde tillställningen komplett. roligt också att prata ellen allien och apparat med en tysk kille på kalaset!

det är farligt att göra ingenting för länge. man börjar grubbla, komma fram till olika -kanske förhastade- slutsatser. väl där är det försent, då gäller det att jobba sig tillbaka till meningen med vardagen. förlåt, sin mening med vardagen. som musik. känslan av gemenskap och framtidshopp. att känna ENTUSIASM och verkligen längta efter något efterlängtat. att ha tagit sig an en utmaning och klarat den. som att jobba på ödmjukhet. ja, det måste göras. vissa säger att jag har "blommat ut" de senaste åren. jag har fått komplimanger, både för utseende och personlighet. till den grad att jag har blivit uppblåst och egocentrerad, skrytsam. narcissistisk. ibland har tanken slagit mig att en komplimang från någon är som att slänga ytterligare ris på elden. fan. fan. det får inte fortsätta.

för en stund sen skrev jag en kommentar i bob hanssons blogg.

"jag var på en av dina föreläsningar en gång. jag hade läst dina dikter innan och gillade dom. efter föreläsningen var jag störtförälskad och ville gå fram och krama dig. men jag vågade inte. jag velade fram och tillbaka, tänkte att jag kommer ångra mig som fan om jag inte tar tillfället i akt och hjärtat bultade.

men jag gjorde det. typiskt också så kom tunghäftan och jag tänkte "nu missade jag chansen att visa bob vilken jävla häftig person jag är." men du sa att jag var cool ändå. och jag insåg till min fasa att jag blir automatiskt rädd för personer jag blir kär i - för att de har sån makt och påverkan på mig. för att tillfällena då såna enorma rus av översvallande känslor uppkommer är så få att jag aldrig lär mig att hantera dom. och nu måste jag komma på nåt snyggt och intressant avslut på denna text, så jag säger tack för att du är motpolen som mättar mitt behov av nåt som inte är allt annat."

new obsessions are healthy. patrick wolf. way out west 13-15 augusti. hans enda spelning i sverige!! jag är liksom pånyttfödd.













från way out wests hemsida:

"Likt näcken – vild och vacker och med fiolen på axeln – slår Patrick Wolf ner bland oss och radierar sommar, mystik och karisma. Tonerna ömsom porlar ömsom dundrar som ett åskväder och smyger sig med en musikalisk precision rakt in i magen och griper ett fast tag. En explosion av känslor, färg och pop skallar och träffar oss i hjärtat och Patrick Wolf har besegrat sin publik på nytt.

Denna spröda men varulvsstarka man har ägnat halva sitt tjugofemåriga liv åt att skriva musik och framföra den. Han har hunnit producera fyra fullängdsalbum, varav den senaste släpps i sommar, och därtill haft varje möjlig hårfärg. Han har experimenterat med ljud sedan tidiga tonår och har fortfarande samma nyfikna och frigjorda approach till musiken. Patrick Wolf hanterar ett tjugotal instrument med lätthet och använder så många han kan på samma gång. Han blandar sin elektronica med pop med folkmusik på ett stundom Andrew Birdskt sätt och verkar inte ha några gränser för vad som går att skapa med ljud. Patrick Wolf är en naturkraft som spelar på hela den största skalan och vars egensinniga konst ibland sprudlar av liv men också kan vara svart som intorkat blod. Som en ung Dave Gahan eller bara väldigt mycket Patrick Wolf. Utmanande och förförisk lämnar han sin publik förvirrad och förälskad med känslan av att vi haft ett möte med ett väsen."

måste skriva upp allt tokigt som hänt på festivalen så jag inte glömmer!

-jag klev på fel buss på väg mot p&l. FEL BUSS. skulle med swebus, och följde bara strömmen av folk med campinggrejer och insåg det först när reseledaren (per, som senare skulle bränna mig med sin cigarett) påpekade att jag var på festivalbussen. det intressanta var att per fick se min biljett innan jag klev på, men var helt okej med det :) men jag ska inte klaga, stämningen var på topp, de visade en livekonsert med red hot chili peppers på bussen, samt hade musikquiztävling i högtalarna. dessutom lärde jag känna 5 trevliga personer på bussen som jag senare bodde med på peace&love (åkte ensam).
-på fyllan råkade jag sparka en kille i ansiktet av misstag. det roliga är att det hände precis i ett ögonblick där det skulle kunna tolkas som "nej jag vill inte gå in och pussas i mitt tält förfaan".
-pressbyrån delade ut gratis kanelbullar, jag fick tag på tre stycken. när jag går genom campingen med alla tre i ena handen, möter jag per. vi kramas, och under kramen så: 1. råkar han trampa mig på tårna 2. fimpa mig med sin cigarett så jag får ett ärr på armen 3. spilla ut alla mina kanelbullar
-vi frågade några svettiga killar om dom ville vara med på spontankrig med vattenballonger på grusplanen på campingen. trots att ballongerna var fyllda till bristningsgränsen så gick de inte sönder när man kastade dom, vilket gjorde ont så in i helskotta när de studsade på kroppen!
-vi pratade om konstiga djur i sols camp. så nämner någon tasmansk pungdjävul, och jag säger "de ska vara aggressiva och sprida sjukdomar har jag hört." sol: "låter som peter"
-två gånger handlade vi på systemet i borlänge centrum. båda gångerna kommenterade kassörerna hur lite alkohol jag köpte. den första, en tant, sa "det här är en lagom dos!" och andra gången utbrast en kille "det här var ju inte nåt flak direkt". då visste dom inte att jag hade dry gin i tältet, suckers.
-i centrum var det en dyngrak kille som led i hettan, som frågade om han fick köpa lite av mitt vatten. "hur mycket har du?" frågade jag. "tio kronor får du". då fick han några klunkar ändå, och sa efteråt "du är den bästa tjej jag träffat på 4 år!"
-var tvungen att inhandla akut p-piller samma dag som jag kom hem. 160 kronor som skulle kunnat användas till annat...

foton kommer när jag har hittat kamerasladden.