kan det vara så, att när man inte har några bekymmer så blir hjärnan knas och letar febrilt efter något att oroa sig över? evolutionärt har kroppen en fördel att alltid söka efter brister och på så sätt ständigt förbättra tillvaron, vare sig det handlar om att leta ställen där rovdjur kan ta sig in till byn eller upptäcka svagheter i ens mobil och vilja ha en ny. det är därför man aldrig är nöjd med saker och ting. men om det inte finns några hål att täppa till nånstans? då letar jag obetydliga problem. eller misstänker att jag behöver mer utmaning. jobbet är tufft, men utmanande? knappast!
nej skriv dagbok anna, peppa dig själv, du har så många bra egenskaper - ta vara på dom. bara för att man är vuxen betyder inte att man måste bete sig som en. samla på normbrytare är den bästa medicinen. sådeså.

men det som gör mig mest ledsen är att jag har vuxit upp och blivit tråkig. tvspel är inte roligt längre. film är inte lika kul. jag har fått en normal dygnsrytm pga jobbet och blir ofantligt sömnig vid 21-22 tiden. vilket kan förstöra en framemotsedd fest totalt. jag älskade att sitta uppe om nätterna till 4 och softa. numera känns det inte meningslöst. men allt jag gör saknar meningsfullhet så totalt. allt ligger i ens tankesätt. börja ändra tankarna. börja skriva. nu.